Jag trodde inte att jag någonsin skulle se henne igen, även om jag innerst inne hoppades på det. Ändå åkte jag dit hon alltid brukade vara, bara för att få det bekräftat; Att hon var borta för evigt & att vi aldrig skulle ses igen! Men i samma sekund som jag öppnade dörren såg jag henne. Min blick drogs som en magnet mot hennes uppenbara skönhet. Hon såg precis ut som jag mindes henne, även om hon hade åldrats. Ändå rådde det ingen tvekan om saken, det var min älskade Miranda.

Okej, hon var inte ensam, utan det fanns faktiskt tre(ursprungligen var de fyra xD) och sådär magiskt var nog inte ögonblicket heller. Men jag insåg att min favoritväxt( ja, Miranda är en växt) fanns kvar. Egentligen var det rätt väntat, eftersom den är dyr, stor och i mångas ögon även ful. Men ärligt talat hade jag nog förväntat mig att de slängt den/att frusit ihjäl, men den fanns alltså kvar!

Och den är numera på REA!!! 195 kronor kostar den fina växten, som just nu inte har en enda kanna. Det kan jag dock leva med, fram till våren då solen återvänder. Frågan är dock inte; "Ska jag köpa den?", utan "Var sätter man den!?". Det återstår att se...

Det är nästan svårt att säga vilken genre The prestige tillhör, men om jag ändå skulle göra ett försök skulle jag nog säga: Drama. I korthet kan man säga att filmen handlar om två män som båda försörjer sig som trollkarlar. I början arbetar de tillsammans, men när deras kvinnliga assistent, som även är en av männens fru, avlider, uppstår en djup konflikt. Under filmens gång försöker de ständigt förstöra för varandra och sabotera varandras kariärrer. Mot slutet händer det en hel del obegripliga saker och människor dör. Somliga "återuppstår", andra gör det inte.

I början känns filmen väldigt lovande och intrigen är begriplig. Men jag tycker egentligen filmen är för lång, och det krävdes två försök för att jag skulle orka se hela. Något som verkligen förstör The prestige är själva slutet, där det mesta blir overkligt och filmen går från drama till sci-fi. Det hade varit mycket bättre om filmen bara slutat någonstans i mitten och låtit de döda förbli döda, utan några mystiska återuppståndelser!! Alltså är det ingen film jag rekommenderar, trots minst fem välkända skådespelares insatser.

Jag längtar verkligen efter att få chansen att flytta hemifrån! I och för suhbhar jag ju som en "egen" lägenhet redan, men bara jag kommer in på den utbildning jag vill, kommer jag flytta. Det finns en risk att min första riktiga lägenhet blir på hantverkaregatan. Kanske inte helt oväntat, men jag har åtminstone "anmält" mitt intresse för en av tvåorna. Det vore dock kul att få se hur den ser ut, även om det är långt kvar innan det skulle bli aktuellt. Men man kan väl få längta ändå!

Ikväll har jag varit på skuggteaterns improshow. Improshow innebär att skådespelarna improviserar fram storyn på scen, med hjälp av publiken. Kvällens show hade temat: Superhjältar. Showen är uppdelad i olika games, där skådespelarna på olika sätt för handlingen framåt. Det händer också att frivilliga från publiken får delta i ett game, vilket gör pjäsen ännu mer improviserad och levande. Det är otroligt underhållande att titta på en sådan här föreställning och deltagarna från skuggteaterns är verkligen superduktiga! Redan i början märkte jag att jag kände igen skådespelarna, och efter tag insåg jag att jag sett en improshow förut. Tydligen håller de en show varannan fredag, så jag kanske borde passa på att gå oftare!

Det är väldigt stor skillnad på en hund och en hund, vissa kan påminna lite om själslösa zombies medan andra sprudlar av liv och har en stark personlighet. Nova tillhör snarare den senare kategorin, och efter snart 4 år med detta undebara lilla djur har vi märkt att hon verkligen skapat ett eget språk. Hon använder sig konsekvent av samma signaler för att visa att hon vill en specifik sak. Antagligen gör de flesta andra fyrfota vänner på liknande sätt, men det är väldigt gulligt att se Nova göra så, eftersom man så tydligt ser mönstret i hennes beteende.

Därför tänkte jag ge några exempel på beteenden hos henne och förklara vad de betyder, en del mer "normala" än andra.


För att visa att hon vill gå ut/anser att hon har rätt till en promenad brukar hon göra ett av följande, efter att hon utsett sin måltavla för utpressningen:

1. Gnälla och titta med anklagande ögon på sitt utvalda offer = känslomässig utpressning
2. Krafsa med tassen på den utvalda personens ben
3. Gå iväg när man försöker klappa henne, och sedan ställa sig en bit bort och utföra punkt 1.

För att få mer vatten i sin vattenskål brukar hon krafsa i botten på skålen tills någon fyller på den igen.


På kvällstid är hon van vid att bli klappad och gosad med, och det ser hon som en rättighet. Därför vill hon också gosa ungefär samma tid varje kväll- utan undantag! För att visa att hon vill det brukar hon:

1. Buffa in nosen under någons hand
2. Ställa sig nära en utvald person och gnälla lite, UTAN att gå därifrån sedan.
3. Försöka trycka in sig under benen på någon som sitter upp i soffan.

Ibland händer det att Nova vet att det finns godis någonstans, både hundgodis och "vanligt" godis. Om hon kan komma åt det brukar hon ta hela påsen och släppa den framför någon som kan öppna den. Hon inser alltså att hon inte kan göra det själv, samtidigt som att hon vet att vi kan.


Ibland brukar hon uttrycka en slags otålighet, genom att lyfta och sätta ner tassen, flera gånger. Detta beteende kan tolkas som att hon inte fått något som hon borde ha fått, t.ex. en promenad/mat. Det kan också innebära att hon tycker att hon inte får det hon vill tillräckligt fort, vilket gör att hon börjar hålla på med sin tass.

För någon dag sedan läste jag en artikel i tidningen Söndag där de berättade om en metod för att minska eller kanske helt bli av med sitt begär efter sött. Eftersom jag själv befinner mig lite i sockerknarkarens halvt underbara värld, är det alltid intressant att läsa om olika sätt att bli av med problemet. Just den här texten baseras på forskning, som tydligen visar att man ska kunna "tänka bort" sitt begär efter socker & dylikt. Idén är att man istället för att äta den där kakan eller godisen, bara ska visualisera att man gör det, alternativt bara intensivt tänka på det man suktar efter. Denna handling ska sedan göra att man på något sätt blir mätt eller åtminstone mindre sugen på det man från början så gärna ville ha.

Personligen känner jag mig en aning skeptisk till att detta verkligen skulle fungera i praktiken. Möjligen kan jag föreställa mig att det intensiva tänkandet på den sockerhaltiga produkten gör att man börjar fundera över varför man egentligen vill ha den. Ju mer man sedan tänker på skaen inser man nog att det inte finns någon godtagbar anledning till att äta det sockriga. Det kan också vara så att man ger sig själv så dåligt samvete att man låter bli av den anledningen. Däremot tror jag inte på att man "blir mätt" av tanken, snarare så att man hjälper sig själv att låta bli, i bästa fall vill säga.

När jag läste den här artikeln insåg jag att jag har läst något liknande förut, fast då handlade det inte om godis och socker, utan om mat. Om jag inte minns fel så var det Victoria Beckham som förespråkade att "tänka sig mätt". det vore roligt att veta om hon verkligen lyckades med detta, men jag är lite tveksam till det. Speciellt med tanke på att hon enligt tidningarna varit otrogen med tv-kocken Gordon Ramsay för ett tag sedan. Stackars desperata hungriga kvinna!

Jag måste erkänna att jag inte är ett fan av Youtube, jag har liksom inte fattat poängen med att titta på videos. Det finns nästan ingenting som är värre än när någon länkar en video med kommentaren "hahaha, du måste se den här!!!" alternativt "Kolla in den här, den är JÄTTErolig". För oftast är videon i fråga knappt hälften så kul som den som tipsade om den säger att den är.

Jag kan komma på två anledningar till att använda Youtube:

1. Att kolla på musikvideor, förslagsvis samma video, om och om igen.
2. Att återuppleva scener ur en bra film. Gärna flera gånger!

Idag upptäckte jag en tredje anledning, som stavas; Tale Of Mere Existance. En turkisk/amerikansk kille som ritar enkla "serier" och berättar historier till dem. De är otroligt underhållande, med en lite realisk/pessimistisk touch. Jag undrar om historierna är baserade på egna upplevelser eller om han hittar på allt. Hursomhelst är det kul att titta/lyssna på! I like!

Det här har varit en bra dag! Först åkte vi snowboard i Vännäs mellan 12-15.30 och sedan blev det fika på Waynes. Faktiskt var det första gången som jag var där på..flera år! Minst 4-5 år sedan tror jag. Vet egentligen inte varför, men en sak är i alla fall säker; Det är väldigt mysigt på det caféet! Jag borde definitivt gå dit oftare, så nästa gång det blir fika kanske det till och med blir Waynes igen, vem vet!

En bra film visades faktiskt på TV ikväll, närmare bestämt "I, Robot". Jag missade tyvärr inledningen, men eftersom jag har sett flera gången innan gör det inte särskilt mycket, man fattar liksom ändå! "I, Robot" handlar, precis som namnet antyder, om robotar, bland annat. Historien inleds med att Kommisarie Spooner ska utreda ett fall där en forskare begått självmord. Spooner tillhör de fåtal som inte är positivt inställd till de robotar som tar mer och mer plats i samhället, och han misstänker direkt att dådet begåtts av en robot. Sedan följer en klassisk actionstory där huvudpersonen försöker finns sanningen, i det här fallet vem som dödat forskaren. Men inte helt oväntat börjar robotarna i samhället löpa amok och givetvis finns det bara en..eller möjligtvis två som kan rädda situationen.

Även om jag tycker att filmen är bra, måste jag erkänns att den faller under kategorin "förutsigbar", även om det finns några oväntade inslag här och där. Dock tycker jag inte det gör något om en actionfilm är lite förutsigbar, det viktigaste är att den känns spännande och underhållande. Sedan kanske jag måste tillägga att Will Smiths närvaro i filmen kanske gör filmen ytterligare lite bättre...

En bra film som är värd att ses, men som dock inte platsar på en lista på hundra filmer att se innan man dör.

Äntligen har jag sett Easy A! Jag har velat se den ett bra tag, men så länge den gick på bio kom jag mig inte för att se den. Nu har jag dock sett den och jag tyckte att den var bra. Bättre än många andra "High School-filmer" för den var rolig och kändes på nåt sett lite mer realistisk än genomsnittet inom samma kategori.

Tjejen som spelade Olive överspelade kanske lite ibland, fast det kan jag leva med. Måste dock ge kredit till hennes familj som verkar hur härliga som helst!! Kortfattat kan jag säga att Easy A handlar om Olive, en tjej som av en ren slump börjar låtsas att hon haft sex med massor av killar. Hon har det som affärsidé att ta betalt så att killar med hennes tillstånd kan säga att de gjort olika saker. Givetvis går allt överstyr efter ett tag och hon måste ställa allt till rätta igen! Det ingår även lite kärlek, såklart!!

Vad jag inte hade imorse:

• En laddad mobil
• Mobilladdare
• Nycklar
• Passerkort till Designhögskolan
• Plånbok
• Fysikböcker
• Träningskläder

Vad jag hade:

• En oladdad mobil
• En Volvo

Jag måste ju nästan vara lite tacksam för att jag åtminstone hade en fullt fungerande bil!

Alla som någon gång sett en skräck/thrillerfilm vet att de är de psykologiska filmerna som är läskigast. Självklart är det obehagligt att titta på Saw & liknande massakerfilmer. Men de är så extremt blodiga och har ibland rätt tveksamma effekter, så de känns inte trovärdiga på samma sätt. Det mänskliga psyket är mycket mer skrämmande! Speciellt om man likt mig tycker att psykiska åkommor är bland det läskigaste som finns...

Hannibal är en uppföljare till klassikern "När lammen tystnar", närmare bestämt den andra av flera uppföljare. I filmen är Dr. Hannibal Lecter återigen på fri fot och han jagas nu främst av tre personer; Ett av sina offer, Mason, Agent Clarice Starling samt den italienska polisen Pazzi.

Jag gillar den här filmen, precis som dess föregångare och den är en värdig uppföljare. Själva handlingen är spännande och den är så där psykiskt skrämmande. En sak som irriterar mig dock är att Starling spelas av en annan person än tidigare. Det är få saker som är så jobbiga som när man byter skådespelare på en huvudperson. Annars tycker jag att Hopkins spelar sin roll väldigt bra, Hannibal både obehaglig och oförutsigbar karaktär.

I tisdags började mina nya kurser som jag ska läsa på komvux i vår, webbdesign & fysik B. Än så länge har jag bara hunnit ha två lektioner, men det känns bra i alla fall. Lite skumt att vara tillbaka på Östra, fast det var så nyligen jag gick där så att det känns ungefär likadant som förr! Webbdesignkursen är nästan min favoritkurs just nu, och det är lite coolt att man kan göra HTML-dokument med hjälp av "anteckningar".

Jag har redan hunnit lära mig en del basic-saker på området och det ska bli sjukt kul & spännande att lära mig mer om HTML. Jag blir t.o.m själv förvånad över att jag tycker att det är då pass kul. En sak som dock inte är lika roligt är att jag måste fixa kursboken...hoppas den är bra, så kanske det känns värt det...eller inte! Just nu verkar det som att jag kommer göra två olika hemsidor under våren(minst), vilket innebär att jag nog måste anstränga mig lite extra!

Idag läste jag igen om de fåniga "storleksskyltarna" som man har infört på underklädesbutiken Change. Det är obegripligt att förstå hur de tänkte när de bestämde att de butiksanställda på Change måste skylta med sin BH-storlek under arbetstid. Rent spontant fattar jag inte vitsen med att öppet visa hur stora bröst jag har, men jag antar att det finns någon långsökt tanke bakom det hela. Troligtvis är det en manlig chef som tyckte att det var en rolig idé, för jag har väldigt svårt att tro att en kvinnlig chef skulle vilja utsätta andra kvinnor för detta märkliga beteende. Om man som anställd vill hänvisa till sin BH-storlek kan väl göra det ändå, även om den inte är utskriven på en skylt!

Jag vet inte riktigt hur jag skulle känna om jag jobbade på Change, men jag antar att det kanske inte skulle kännas riktigt 100 %. Jag skulle nog omedvetet börja jämföra storlekar med andra eller fundera på vad siffran eventuellt skulle kunna innebära på nästa personalfest...

För ett tag sedan tittade jag på en film med titeln GOOD, och rent spontant låter det kanske som en mysig komedi eller en dramafilm om en duktig flicka från en annan tidsålder. Om man inte har filmen i sin hand är det inte alls särskilt lätt att gissa att filmen utspelar sig under andra världskriget, och därmed ingår i den inofficiella genren "Nazi-filmer".

De flesta av oss har nog sett en eller annan film som utspelar sig under andra världskriget och huvudkaraktären brukar i stort sett alltid vara en person med judisk bakgrund. Dessutom brukar personen i fråga ofta vara en väldigt livskraftig person som vägrar att ge upp eller åtminstone kämpar in i det sista. Men GOOD skiljer sig från de andra filmerna från samma genre, bland annat för att huvudrollen inte är jude. Istället handlar filmen om den tyska mannen John Halder som undervisar i litteratur i nazismens Tyskland. Halder är en helt vanlig man som lever ett skötsamt liv utan några radikala idéer eller upproriska tankar. Han tror inte på vare sig nazismen eller Hitler som landets ledare, men det är inte något som han visar utåt.

Förändringen i hans liv kommer först när han får veta att universitet han jobbar vid har fått order om att avlägsna ett stort antal böcker som ogillas av nazisterna. Ungefär vid samma tidpunkt fattar han tycke för en ung kvinna som brukar besöka hans föreläsningar, och de inleder ett förehållande trots att han redan är gift. Tack vare en bok som han tidigare skrivit uppmärksammas han av ledande personer i Tyskland och han får veta att självaste Hitler själv uppskattar det han skrivit. Som en följd av detta vill de att han ska skriva en propaganda för att belysa det positiva med dödshjälp för tyska folket. Han är en god man, men han vågar inte ta ställning emot nazisterna utan försöker hålla sig utanför det som händer runtomkring honom.


Det var intressant med en film som skildrar en annan synvinkel än den klassiskt judiska, och först i efterhand förstod jag hur de tänkte med titeln på filmen. Det är inte helt självklart vad ordet "Good" och andra världskriget har gemensamt, men jag förstår nu att ordet syftar på huvudkaraktären. Han är en vänlig och bra person, men när det verkligen gäller är han för feg för att ta ställning och resultatet blir att han agerar egoistiskt. "All evil needs is for good men to do nothing", vilket är sant! Man kan inte vara neutral, utan man måste aktivt välja sida. Gör man inte det har man indirekt valt sida ändå, genom att inte våga visa stöd. Viggo Mortensens rollfigur vågade inte öppet visa att han inte stödde det nazistiska tankesättet, vilket resulterade i att han istället svek sin bästa vän.

...och nu har även jag, likt många andra skaffat mig en blogg. Jag antar att jag inte är den första och långtifrån den sista som har ställt mig själv frågan "Vad ska jag skriva om?". Men samtidigt behöver man ju inte skriva för att underhålla andra, utan man kan göra det..ja, bara som ett tidsfördriv. När man läser andras bloggar märker man ganska fort att man egentligen inte behöver vara särskilt speciell för att kunna ha sin egen blogg, utan man kan skriva vad som helst. Med andra ord - kan de klara det, antar jag att jag också kan göra detta!