Detta är ett urdrag från kapitel 99, ur boken "Alla får Ligga".

"Ett äkta leende är alltid symetriskt, och ett snett leende, med ena mungipan högre än den andra, är inte ett tecken på genuin glädje. Vid ett äkta leende är käken alltid avslappnad. Huden under ögonen spänns och det dyker upp skrattrynkor i ögonvrån.

Som tur är, så är det svårt att leverera ett överygande falskt leende när du vet vad du ska titta efter. Om någon kisar mot dig och drar upp munnen i ett snett leende kommer du inte längre tycka att de ser ut att ha kul. de kommer se ut som en tiger som spanat in en synnerligen ätbar antilop."

Något att tänka på nästa gång man funderar på om personen man pratar med verkligen tycker att det man just sa/såg/gjorde var SÅ roligt(egentligen).

Jag tror jag har funnit en ny bibel, som är mer i min smak än den klassiskt tråkiga kristna biblen. "Alla får Ligga" heter boken, som ger tips på saker att tänka på då man raggar, eller bara allmänt i sociala sammanhang. Jag ser den inte riktigt som ett säkert framgångsrecept, utan mer som en guide som kan hjälpa mig(eller någon annan) att öka våra chanser att lyckas. Oavsett vilket målet för tillfället är! Kanske kan man till och med se boken som en nybörjarguide för den socialt ovane eller den raggningsmässigt strandade personen, som behöver lite(eller väldigt mycket) hjälp på traven med saker som många anser självklara.

Än så länge har jag bara hunnit läsa halva boken, och jag kommer verkligen inte ihåg allt jag läst, men förhoppningsvis har något fastnat i mitt undermedvetna, så att jag automatiskt bara vet hur jag ska agera då tillfälle ges. Men jag har ändå fått mig en del mindre tankeställare genom att läsa dessa sidor, och jag anar att det kommer bli en del fler innan boken är slut...

Idag gjorde jag ett besök på biblioteket för att läsa lite tidningar. Det är mest det jag brukar göra på biblioteket, eftersom jag sedan 1,5 år tillbaka har ett spärrat lånekort, vilket hindrar mig från att låna böcker. Lite tråkigt kan tyckas, men jag har det hellre på det sättet än att krypa till korset och betala mina "låneböter". Men idag var det tidningsavdelningen som var målet(på övervåningen för er som missat) och som bekant finns det bara tre tidningar som är värda att läsas; Tattoo, Djurskyddets tidning och...Amelia. Djurskyddets tidning för det här halvåret har jag redan läst, senaste numret av Tattoo gjorde mig lite skeptisk, så det blev Amelia idag. Bra tidning, mer reportage & mindre mode!

Jag kollade igenom de obligatoriska "Så gick jag ner X kilo-reportagen", och hittade en så kallad metod stack ut ur mängden. Just den tjejen beskrev sig själv som en föredetta sockerberoende, och när man hittar en sådan text måste man ju bara läsa! Lite roligt/tragiskt när hon berättade om hur hon gick till olika affärer när hon handlade, för att de i kassan inte skulle känna igen henne. Hon försökte alltså gömma sina massiva godisinköp på så sätt. Hennes metod för att gå ner i vikt/bli av med godissuget var att låta sig hypnotiseras. Enligt henne gick det till så att hon först gav hypnotisören en bild av situationen, och sedan skulle hon föreställa sig att hon åt godis. Där gick hynotisören in och "raderade" den bilden, och ersätte med en annan, en målbild som visade att hon lät bli godisen.

Som sagt..känner mig lite skeptisk, även om jag på något sätt tror att hypnos kan fungera. Frågan är om det är starkt nog att hantera ett beroende? Om hypnos kan göra det är det i så fall väldigt bra. Kanske vore något?

Under en längre tid har jag funderat på att permanenta håret. Helst vill jag ha vågigt hår, ungefär så som man får då man lockar håret med locktång. Men jag antar att det kan vara svårt attfå resultatet exakt som man önskar. Dock kan man ju alltid hoppas att det blir bra i alla fall! Så imorgon tänkte jag ta tag i saken och köpa permanent-kit. Rullar har vi redan i stugan, så det blir väl en liten snabbvisit dit också. Förhoppningsvis blir det vågigt, och inte pudel!

Jag längtar verkligen efter att få chansen att flytta hemifrån! I och för suhbhar jag ju som en "egen" lägenhet redan, men bara jag kommer in på den utbildning jag vill, kommer jag flytta. Det finns en risk att min första riktiga lägenhet blir på hantverkaregatan. Kanske inte helt oväntat, men jag har åtminstone "anmält" mitt intresse för en av tvåorna. Det vore dock kul att få se hur den ser ut, även om det är långt kvar innan det skulle bli aktuellt. Men man kan väl få längta ändå!

Ikväll har jag varit på skuggteaterns improshow. Improshow innebär att skådespelarna improviserar fram storyn på scen, med hjälp av publiken. Kvällens show hade temat: Superhjältar. Showen är uppdelad i olika games, där skådespelarna på olika sätt för handlingen framåt. Det händer också att frivilliga från publiken får delta i ett game, vilket gör pjäsen ännu mer improviserad och levande. Det är otroligt underhållande att titta på en sådan här föreställning och deltagarna från skuggteaterns är verkligen superduktiga! Redan i början märkte jag att jag kände igen skådespelarna, och efter tag insåg jag att jag sett en improshow förut. Tydligen håller de en show varannan fredag, så jag kanske borde passa på att gå oftare!

Det är väldigt stor skillnad på en hund och en hund, vissa kan påminna lite om själslösa zombies medan andra sprudlar av liv och har en stark personlighet. Nova tillhör snarare den senare kategorin, och efter snart 4 år med detta undebara lilla djur har vi märkt att hon verkligen skapat ett eget språk. Hon använder sig konsekvent av samma signaler för att visa att hon vill en specifik sak. Antagligen gör de flesta andra fyrfota vänner på liknande sätt, men det är väldigt gulligt att se Nova göra så, eftersom man så tydligt ser mönstret i hennes beteende.

Därför tänkte jag ge några exempel på beteenden hos henne och förklara vad de betyder, en del mer "normala" än andra.


För att visa att hon vill gå ut/anser att hon har rätt till en promenad brukar hon göra ett av följande, efter att hon utsett sin måltavla för utpressningen:

1. Gnälla och titta med anklagande ögon på sitt utvalda offer = känslomässig utpressning
2. Krafsa med tassen på den utvalda personens ben
3. Gå iväg när man försöker klappa henne, och sedan ställa sig en bit bort och utföra punkt 1.

För att få mer vatten i sin vattenskål brukar hon krafsa i botten på skålen tills någon fyller på den igen.


På kvällstid är hon van vid att bli klappad och gosad med, och det ser hon som en rättighet. Därför vill hon också gosa ungefär samma tid varje kväll- utan undantag! För att visa att hon vill det brukar hon:

1. Buffa in nosen under någons hand
2. Ställa sig nära en utvald person och gnälla lite, UTAN att gå därifrån sedan.
3. Försöka trycka in sig under benen på någon som sitter upp i soffan.

Ibland händer det att Nova vet att det finns godis någonstans, både hundgodis och "vanligt" godis. Om hon kan komma åt det brukar hon ta hela påsen och släppa den framför någon som kan öppna den. Hon inser alltså att hon inte kan göra det själv, samtidigt som att hon vet att vi kan.


Ibland brukar hon uttrycka en slags otålighet, genom att lyfta och sätta ner tassen, flera gånger. Detta beteende kan tolkas som att hon inte fått något som hon borde ha fått, t.ex. en promenad/mat. Det kan också innebära att hon tycker att hon inte får det hon vill tillräckligt fort, vilket gör att hon börjar hålla på med sin tass.

För någon dag sedan läste jag en artikel i tidningen Söndag där de berättade om en metod för att minska eller kanske helt bli av med sitt begär efter sött. Eftersom jag själv befinner mig lite i sockerknarkarens halvt underbara värld, är det alltid intressant att läsa om olika sätt att bli av med problemet. Just den här texten baseras på forskning, som tydligen visar att man ska kunna "tänka bort" sitt begär efter socker & dylikt. Idén är att man istället för att äta den där kakan eller godisen, bara ska visualisera att man gör det, alternativt bara intensivt tänka på det man suktar efter. Denna handling ska sedan göra att man på något sätt blir mätt eller åtminstone mindre sugen på det man från början så gärna ville ha.

Personligen känner jag mig en aning skeptisk till att detta verkligen skulle fungera i praktiken. Möjligen kan jag föreställa mig att det intensiva tänkandet på den sockerhaltiga produkten gör att man börjar fundera över varför man egentligen vill ha den. Ju mer man sedan tänker på skaen inser man nog att det inte finns någon godtagbar anledning till att äta det sockriga. Det kan också vara så att man ger sig själv så dåligt samvete att man låter bli av den anledningen. Däremot tror jag inte på att man "blir mätt" av tanken, snarare så att man hjälper sig själv att låta bli, i bästa fall vill säga.

När jag läste den här artikeln insåg jag att jag har läst något liknande förut, fast då handlade det inte om godis och socker, utan om mat. Om jag inte minns fel så var det Victoria Beckham som förespråkade att "tänka sig mätt". det vore roligt att veta om hon verkligen lyckades med detta, men jag är lite tveksam till det. Speciellt med tanke på att hon enligt tidningarna varit otrogen med tv-kocken Gordon Ramsay för ett tag sedan. Stackars desperata hungriga kvinna!

Jag måste erkänna att jag inte är ett fan av Youtube, jag har liksom inte fattat poängen med att titta på videos. Det finns nästan ingenting som är värre än när någon länkar en video med kommentaren "hahaha, du måste se den här!!!" alternativt "Kolla in den här, den är JÄTTErolig". För oftast är videon i fråga knappt hälften så kul som den som tipsade om den säger att den är.

Jag kan komma på två anledningar till att använda Youtube:

1. Att kolla på musikvideor, förslagsvis samma video, om och om igen.
2. Att återuppleva scener ur en bra film. Gärna flera gånger!

Idag upptäckte jag en tredje anledning, som stavas; Tale Of Mere Existance. En turkisk/amerikansk kille som ritar enkla "serier" och berättar historier till dem. De är otroligt underhållande, med en lite realisk/pessimistisk touch. Jag undrar om historierna är baserade på egna upplevelser eller om han hittar på allt. Hursomhelst är det kul att titta/lyssna på! I like!

Vad jag inte hade imorse:

• En laddad mobil
• Mobilladdare
• Nycklar
• Passerkort till Designhögskolan
• Plånbok
• Fysikböcker
• Träningskläder

Vad jag hade:

• En oladdad mobil
• En Volvo

Jag måste ju nästan vara lite tacksam för att jag åtminstone hade en fullt fungerande bil!

I tisdags började mina nya kurser som jag ska läsa på komvux i vår, webbdesign & fysik B. Än så länge har jag bara hunnit ha två lektioner, men det känns bra i alla fall. Lite skumt att vara tillbaka på Östra, fast det var så nyligen jag gick där så att det känns ungefär likadant som förr! Webbdesignkursen är nästan min favoritkurs just nu, och det är lite coolt att man kan göra HTML-dokument med hjälp av "anteckningar".

Jag har redan hunnit lära mig en del basic-saker på området och det ska bli sjukt kul & spännande att lära mig mer om HTML. Jag blir t.o.m själv förvånad över att jag tycker att det är då pass kul. En sak som dock inte är lika roligt är att jag måste fixa kursboken...hoppas den är bra, så kanske det känns värt det...eller inte! Just nu verkar det som att jag kommer göra två olika hemsidor under våren(minst), vilket innebär att jag nog måste anstränga mig lite extra!

Idag läste jag igen om de fåniga "storleksskyltarna" som man har infört på underklädesbutiken Change. Det är obegripligt att förstå hur de tänkte när de bestämde att de butiksanställda på Change måste skylta med sin BH-storlek under arbetstid. Rent spontant fattar jag inte vitsen med att öppet visa hur stora bröst jag har, men jag antar att det finns någon långsökt tanke bakom det hela. Troligtvis är det en manlig chef som tyckte att det var en rolig idé, för jag har väldigt svårt att tro att en kvinnlig chef skulle vilja utsätta andra kvinnor för detta märkliga beteende. Om man som anställd vill hänvisa till sin BH-storlek kan väl göra det ändå, även om den inte är utskriven på en skylt!

Jag vet inte riktigt hur jag skulle känna om jag jobbade på Change, men jag antar att det kanske inte skulle kännas riktigt 100 %. Jag skulle nog omedvetet börja jämföra storlekar med andra eller fundera på vad siffran eventuellt skulle kunna innebära på nästa personalfest...

...och nu har även jag, likt många andra skaffat mig en blogg. Jag antar att jag inte är den första och långtifrån den sista som har ställt mig själv frågan "Vad ska jag skriva om?". Men samtidigt behöver man ju inte skriva för att underhålla andra, utan man kan göra det..ja, bara som ett tidsfördriv. När man läser andras bloggar märker man ganska fort att man egentligen inte behöver vara särskilt speciell för att kunna ha sin egen blogg, utan man kan skriva vad som helst. Med andra ord - kan de klara det, antar jag att jag också kan göra detta!