Sebbe


Den supersvenska filmen Sebbe har både vunnit festivalpris och en guldbagge, för bästa film. Med tanke på antalet priser förväntar man sig hög kvalitet, bra handling och trovärdiga skådespelare. Man märker tydligt att det en svensk film, eftersom den är väldigt seriös och allvarlig. Det är tyvärr något som jag tycker är lite väl förekommande i svenskproducerade filmer, all denna ångest, sorg och människor som mår dåligt. Det är också väldigt mycket undantryckta känslor, tystnad och situationer där man ska förstå vad karaktärerna känner, utan att de någonsin säger det rakt ut.

Om man ska vara krass finns det bara två genrer inom svensk film, drama och komedi, och Sebbe klassas som drama. Drama är i det här fallet synonymt med "Jag trivs inte med mitt liv/tillvaro, men om jag plågar mig själv genom att hålla tyst om det, blir det säkert bättre". Lite roligt faktiskt att det kan ta en hel film för en huvudkaraktär att våga uttrycka sin åsikt, undrar vad det skulle motsvara i verkliga livet, 4 månader eller 10 år? Antar att det beror på vilken film det är.

Sebbe är en film om kille med samma namn, som bor med sin mamma i en lägenhet. Hans pappa är död och han har inga riktiga vänner. Han trivs inte riktigt i skolan och är sällan där, och när han väl är där, blir han mobbad av ett par killar. Sebbe gör det bästa för att hjälpa sin mamma, som har ont om pengar, och för att ta sig igenom sin tillvaro.

Man får verkligen perspektiv på sin egen tillvaro när man ser filmer som den här, och det är också den här typen av filmer man lär sig något av. Jag tyckte att filmen var bra, även om den var väldigt sorglig. Dock känns den mer soom något man visar i skolan, än något man ser på bio. Det filmen lyckas bra med, är att förmedla de känslor som finns med, ilska, bsvikvelse, uppgivenhet, lättnad & sorg.

En mycket känslosamt laddad film, som får en att tänka efter och fundera över sin egen situation, och förhoppningsvis uppskatta det man har. Dessutom får man en inblick i hur livet kan se ut för andra personer som har det mindre bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0